Ännu en dag

Morfar ringde i morse och sade att de inte behövde någon hjälp med bokhyllan så där rök min planering för förmiddagen. Donna är alldeles blöt pga skitvädret så det går inte att kamma henne och städa känns ju bara hopplöst. Så jag har suttit här och gjort ingenting och kännt mig allmännt äcklig och ensam som vanligt...
Jag längat så fucking mycket till vi kan flytta till Norrköping så att jag kan börja ett nytt liv. Kommer sakna bästa Alex såklart...men det är ju inte så långt att åka emellan så lite tid tillsammans får vi nog ändå...han är ju den enda vän jag har här så...hoppas på fler i Norrköping. Kanske till och med kan få ett socialt liv...

Så alla ni som har en massa vänner och bekanta ni bryr er om - håll fast vid dem och släpp inte taget. Förlita er inte på en kärlek, den kommer ta slut och då sitter ni där helt ensamma och vet inte vad ni ska göra.