Livet har seriösa problem

Vilken jävla skitdag jag har haft idag.
- Börjar med att klockan ringer vid 6, jag gårr upp och är på tokdeppigt humör - allt bara suger.
- Jag gör moig i ordning och packar väskan, strax efter 7 går jag hemifrån (mamma och bror ligger fotfarande och snarkar så gott, surt!). Halvvägs till stationen halkar jag ner i en vatten-/blaskpöl och blir genomblöt halvvägs upp till knäna (det till och med rinner vatten ur skorna när jag kommer upp).
- När jag kommer till stationen är tåget såklart inställt, fast lite tur hade jag  - det kom en buss!
- På bussen försöker jag få igång hörlurarna till telefonen - men det funkar såklart inte.
- När bussen äntligen är framme i Norrköping (och jag är sen utav bara fan eftersom det tar längre tid med buss än tåg) stressar jag iväg mot skolan i snön/regnet.
- Väl framme på skolan upptäcker jag att vi inte har några lektioner idag, finns inga lärare eller elever på hela våningen. Var fan fanns den informationen?! Ingenting på mailen, ingen har sagt någe...Morr!
- Går tillbaka till stationen för att ta mig hem, and guess what? Tåget är inställt! Så nu går jag (genomsur hela jag pga regnet) till bussarna och ser om det går någon buss, och det står ju en buss där, men chauffören vet inte var han ska åka. Så jag (och en massa andra stackare) står där i blasket och fryser ett bra tag, men till slut får chauffören tag på någon som kan ge besked och som tur var skulle han till Katrineholm.
- En kall busstur senare går jag hemåt, fryser som ett as och är så jävla förbannad så jag vet inte om jag ska bryta ihop eller gå och mörda någon. Här jag går jag kall och genomblöt efter att ha pallrat mig upp vid freaking 6 på morgonen när jag kunde ha legat hemma i min varma säng och sovit.
- Hem kommer jag i alla fall - men då har nätverkskortet lagt av på min dator. Fan alltså! Det slutar med att jag går och äter, dricker en massa te för att få upp värmen och lägger mig i sängen och kollar på en film  (men somnar såklart). Tre timmar senare vaknar jag och är precis lika deppig då.

Livet har verkligen seriösa problem, vad fan har jag gjort?! Vad fan har livet emot mig? Jag orkar inte!!

Och det här var ett jävligt gnälligt inlägg, men jag har fortfarande inte blivit mindre arg eller i närheten av glad, så jag behövde avreagera mig. Sorry.

Nu kommer väl mamma hem med mitt lilla glädjetroll snart, det kanske kan muntra upp mig lite.

Bye